Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Idag har jag inte grubblat så mycket, trots att jag hade chansen då jag låg på sängen länge. Men jag vill vara tonåring igen och leva om mitt liv, men då göra saker radikalt annorlunda än vad det blev.

Det är klart man kunde gjort annorlunda. Men den stora grejen är egentligen sjukdomen, arvet. Sen finns det parametrar i miljön som övergrepp tex. Klart man ångrar vissa saker. Men det mesta är desperation inför och över sjukdomens verkningar.

Fram tills jag blev sjuk I psykos vid 29 års ålder hade jag ett liv. Även om jag hade kämpat även innan det. Men då blev jag helt obrukbar och sedan dess har livet varit en bizarr kamp, mer eller mindre och olika starkt från tid till annan.

Sedan har hjärnan tagit stryk och är som jag bedömer det skadad. Även om det händer, vilket det gör, roliga saker - så stannar de inte i minnet. Jag har teflonminne. Vilket gör livet väldigt fattigt. Man berövas det goda. De där roliga upplyftande minnena en behöver ha. Jag fruktar för att ligga på dödsbädden - och inte ha några roliga minnen att komma ihåg.

Så mycket kamp så mycket lidande så mycket skadad. Hjärnskadad.

Jag ska tatuera mig.

Vad ska du tatuera?

Skam den fan som ger sig. Och en bild. Passande nog eh?....