Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Vem är irriterande? Min morsa. Inget jag gör eller säger tar hon på allvar. Hon kollar på en av mina tavlor ex. Och kommer med nån knäpp kommentar. Hon vill inte se sanningen. Inte konstigt att vår relation är en aningen ansträngd.

Jag har stirrat döden i vitögat sen jag var 13. Hon fattar inte. Jag tycker inte tex om jag har målat en savann och hon säger typ ”Vilken fin kohage” eller om jag målar dödskallar och liemannen så börjar hon snacka skördetid och arkeologiska fynd.

Jag blir påmind om varför jag flyttade när jag fyllde 18 varje gång vi ses.

Hur blir man mindre irriterad på henne?

Dels kanske man får acceptera att föräldrar är så. Jag irriterar mig på mina också. Jag försöker att tänka om, att acceptera dem mer som de är än försöka ändra på dem. Men irriterad blir jag ibland ändå.

Sluta prata om dina målningar med henne, är mitt råd, eftersom du blir sårad av hennes tanklösa kommentarer. Zoidar har rätt. Det bästa är att acceptera att du inte gillar din mamma helt och hållet, och inse att du inte kan förändra henne.

Jag har varit fast i en loop där jag hela tiden klankade på min mamma. Det blev en "obsession", en mycket negativ spiral som jag led mest av själv.

Ja. Får nog gilla läget. Jag kan inte ändra henne.

Jag har god respektive ganska bra relationer med mina föräldrar. Men det finns mycket att säga. Men dåtid är bortomtid. De ska snart dö, ta vara på den tiden - och gör den till den bästa för dem. Det kan innehålla att sätta gränser. För en mer sann relation.

Jag kommer aldrig någonsin bli sambo. Men jag vill ha igång min Bluetooth högtalare. Men det funkar inte. Tror inte ens min bror kan hjälpa mig. Jag är inte dum i huvudet.

Vad finns det för samband?

Jag lyssnar på Rammstein. My mood at the moment.