Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Fantasio,

Du gillar ju att bli inlagd då och då. Är det inte dags?

Jag vill helst vara fri. Jag vill vara frisk, men är det inte på långa vägar. Därför kan en inlåsning locka och kännas tryggt, men vill inte bli inlagd egentligen. Det är ju här och nu livet sker med allt vad det innebär. Som inlagd skjuter man bara på problemen enligt mig.

Det pågår ett liv inne på en avdelning också.

Idag träffade jag kompisens kp. Hon är en rar tjej med massor av erfarenhet. Vi pratade lite och hon erbjöd sig att skjutsa upp mig till psyket. Jag tackade för förfrågan, men svarade nej på den. Lite ångrar jag mig alltid, för det känns rätt tryggt på avdelningen. Helst på PIVA. Men hon kunde inte tvinga mig, så dålig är jag inte.

Min kp ska göra ett hembesök om två dagar. Jag ger mig den på att hon kommer att tjata om gruppboende igen. Vad ska hon annars komma hem till mig för?

Gruppboende skulle kanske kunna jämföras med inläggning. Du har en dörr att stänga om dig. Kanske kan vara en hjälp på kvällen när ångesten knackar på.

Jag förstår tror jag, yrväder. Vården börjar väl tröttna på mig och hoppas säkert att ett gruppboende skulle göra att jag på något magiskt sätt skulle kunna undvika inläggningar. Fast kp:n kanske bara vill kolla hur jag mår, hoppas på det i alla fall.

Jag tackade åter nej till mer hjälp i hemmet och gruppboende. Ett bortkastat hembesök.

Min förra kontaktperson är lite av en veteran inom vården, specialiserad på schizofreni. Lite besviken på henne blev jag då hon sa angående en ska att "du lever med det här". Vidare började jag skratta när jag på läkarsamtal hon var med på när jag fick frågan om jag såg saker. Hon ville prompt veta vad som var så roligt. Saken är den att jag inte vet varför jag brast ut i skratt. Skulle tro att hon ser sjukdom där den inte finns.

Min boendestödjare frågade i fredags (när vi gick hem från affären med stora svårigheter) om han fick ringamin kp och det fick han. Kp:n ringde upp mig under dagen och lät bekymrad. Hon kommer att komma hem till mig på torsdag. Hon frågade hur det var med röster o jag sa att det inte var någon fara. Vi får se om mötet leder någonvart.

Jag borde ha rakat mig idag så jag inte ser ut som en lodis, men det blev inte av. En liten dipp i måendet kan man ju ha utan att behöva bli inlagd. Jag ser fram emot våren och vill möta den i frihet. Men storartat att kontaktpersonen gör hembesök.

Det blev inte så mycket sagt vid mötet idag. Jag sa att jag var trött, trots att klockan var runt två på eftermiddagen. Det var mest det gamla vanliga tjatet om gruppboende. Kp:n sa att sköterskan som gav mig injektionen förra veckan berättat för henne att jag uppförde mig underligt på mottagningen. Jag tyckte jag var precis som vanligt. Hon är klämmig, min kp, men något boende vill jag inte in på.