När jag mår dåligt tänker jag på pengar

[Klankedinken]

Du behöver ju inte vräka på med utemat med klienter. Det är ju ett val?

Ja, val... fast jag klarar inte säga nej, ska prata med psykologen om det.

Det är bra.. ta upp det!

Tycker han ska sätta sig ner och göra en kalorilista och se om hans ätande är överdrivet eller inte. Om man anstränger sig och går 2-3 timmar om dagen så behöver kroppen energi för att orka fortsätta. Det blir ju ytterligare förvirrat när han försöker gå ner i vikt.

Jag tror att Zoidar äter eftersom han är hungrig och jag tycker dessutom att han ska sluta skämmas när han inte håller sig till sina dieter. P

[Krokus]

En dietist sa att om man "överäter" (eller äter väldigt mycket på kvällarna/nätterna) kan det bero på att man har ätit för lite på dagtid (t ex till frukost och lunch).

Om man anstränger sig och går 2-3 timmar om dagen så behöver kroppen energi för att orka fortsätta.

Japp. Detta påminner om det som dietisten sa (som jag skrev här ovanför).

[Klankedinken]

En dietist sa att om man "överäter" (eller äter väldigt mycket på kvällarna/nätterna) kan det bero på att man har ätit för lite på dagtid (t ex till frukost och lunch).

Om man anstränger sig och går 2-3 timmar om dagen så behöver kroppen energi för att orka fortsätta.

Japp. Detta påminner om det som dietisten sa (som jag skrev här ovanför).

Vad jag förstår så behöver Zoidar inte skämmas för vad han äter eftersom han tränar så mycket. Problemet är att han vill gå ner i vikt och jag vill bara bli starkare.

För mig vore det väldigt bra att tappa i midjemått men jag är bekant med riskerna och vad viktminskning gör för livskvaliteten. Att ständigt ha lågt blodsocker gör att man får dåligt humör och det signalerar Zoidar i form av oro.. Jag tror så i alla fall!?

[Zoidar]

Jag vet inte riktigt vad jag vill. Lite det som är dilemmat. Ibland vill jag öka styrka, ibland vill jag deffa, ibland vill jag sluta bry mig. Svårt att göra allt samtidigt. Sen vet jag inte vad jag ska göra om jag lyckas bli deffad, vad gör man sen liksom? Det förändrar inget för mig. Det är inte precis som jag jagar brudar.

Antar att jag sätter mål för att ha något att sträva mot, för att må bättre. Men målen i sig betyder väldigt lite för mig. Visst vill jag hålla mig i någorlunda, hälsosam form, men annars vet jag inte. När jag var 25 år nådde jag min drömkropp, då upptäckte jag att jag inte var ett dugg lyckligare. Snarare tvärt om, det blev tomt. Så när jag känner till det blir träningsmotivationen vad den är, kul att ha mål att sikta mot, men inte mer än så. Livet fortsätter.

Samma sak med pengar. Det kan ge en en kick att tjäna dem, men sen då? Ska man bada i dem som von Anka, eller vad? Bli rik för rikedomens skull är ett självbedrägeri. Enda gången pengar är bra är när man använder dem till något vettigt.

Jag är mest intresserad av det som gör oss permanent lyckliga. Och där kommer tro och andlighet in. Vad har ett evighetsvärde?

[Krokus]

Sen vet jag inte vad jag ska göra om jag lyckas bli deffad, vad gör man sen liksom? Det förändrar inget för mig.

När du har varit deffad ett tag, är det dags att bli starkare och gå upp lite i vikt. Tyvärr som gjort för ätstörningar. Jag förstår inte hur bodybuilders orkar och hur de håller sig friska mentalt.

[Zoidar]

När du har varit deffad ett tag, är det dags att bli starkare och gå upp lite i vikt. Tyvärr som gjort för ätstörningar. Jag förstår inte hur bodybuilders orkar och hur de håller sig friska mentalt.

De har tunnelseende.

[Klankedinken]

Jag liknar det du säger Zoidar! Jag har inte satt upp någon strikt plan för hur jag ska gå till väga, jag har lite hum om vad jag ska göra men det finns inget som är skrivet i sten. Jag tror att jag gärna vill sätta ett mål, t.ex. att jag ska gå ner 10 kilo på 3 månader eller dylikt men jag har släppt det där. Jag kan visserligen orientera mig lite gran när det kommer till pengar och gym eftersom det kostar men jag vill som inte ha pengar som orsak till varför jag inte gör något jag tycker är roligt!

Jag tror att man landar i att man hela tiden reglerar sig själv efter sina möjligheter och på så vis får något att göra enligt det. Jag tror problemet för Krokus, om jag nu känner igen det är att det finns ett tydligt rätt och fel om man vill gå ner i vikt men att hon tappar flexibiliteten som gör livet värt att leva.

Sinnerobönen menar i detta sammanhang att man får acceptera att verkligheten är en annan än idealet och att självplågeri visserligen är ett alternativ men att det endast är ett fåtal som blir kroppsbyggare på elitnivå. Det är lite som med allt här i livet, att det är ett fåtal som når stjärnorna, problemet är när man börjar inse att man själv inte är någon stjärna och anpassa sig efter det. Det är nog så som dom äldre får bättre livskvalitet, man inser att många av en drömmar och förhoppningar gått i krass trots att man gjort allt för att leva upp till dom`?