Tyvärr betalartikel på SvD

Moderator: Moderator 1

User avatar
Geta
☢️ Americiummedlem ☢️
Posts: 36009
Joined: 10 May 2021, 16:52

Tyvärr betalartikel på SvD

Post by Geta »

https://www.svd.se/a/wAbdoM/psykos-och- ... tabubelagd

Fortfarande tabu att tala om psykos och schizofreni.
Hit kommer bara änglar med salt i tygvecken, som vet konsten att tiga inför den som alltid fått hjälpen försent, försent. Ylva Eggehorn
User avatar
zoegas
Cesiummedlem
Posts: 12268
Joined: 21 Jul 2021, 15:07

Re: Tyvärr betalartikel på SvD

Post by zoegas »

Jag kunde läsa den.
Klankedinken
Guldmedlem
Posts: 10305
Joined: 19 Jul 2021, 18:04

Re: Tyvärr betalartikel på SvD

Post by Klankedinken »

Jag skulle säga att jag kan inte vara sexig om jag väger över 100 kg och är upptagen av min vanföreställningar...
User avatar
Geta
☢️ Americiummedlem ☢️
Posts: 36009
Joined: 10 May 2021, 16:52

Re: Tyvärr betalartikel på SvD

Post by Geta »

Om man har tur kan man läsa artikeln.
Hit kommer bara änglar med salt i tygvecken, som vet konsten att tiga inför den som alltid fått hjälpen försent, försent. Ylva Eggehorn
Klankedinken
Guldmedlem
Posts: 10305
Joined: 19 Jul 2021, 18:04

Re: Tyvärr betalartikel på SvD

Post by Klankedinken »

Eller om man har glasögon?
User avatar
zoegas
Cesiummedlem
Posts: 12268
Joined: 21 Jul 2021, 15:07

Re: Tyvärr betalartikel på SvD

Post by zoegas »

Tydligen media som gör att stigmatiseringen blir bättre.
User avatar
Geta
☢️ Americiummedlem ☢️
Posts: 36009
Joined: 10 May 2021, 16:52

Re: Tyvärr betalartikel på SvD

Post by Geta »

zoegas,

Berätta mer! Du som läst artikeln.
Hit kommer bara änglar med salt i tygvecken, som vet konsten att tiga inför den som alltid fått hjälpen försent, försent. Ylva Eggehorn
User avatar
Zoidar
Rodiummedlem
Posts: 22316
Joined: 10 May 2021, 16:12

Re: Tyvärr betalartikel på SvD

Post by Zoidar »

Geta wrote: 28 May 2023, 18:29 zoegas,

Berätta mer! Du som läst artikeln.
Be han kopiera in den. :silent:
"Då sade Jesus än en gång: "Jag säger er sanningen: Jag är porten ..." (Johannes 10:7)
Klankedinken
Guldmedlem
Posts: 10305
Joined: 19 Jul 2021, 18:04

Re: Tyvärr betalartikel på SvD

Post by Klankedinken »

Jag fick den också..

Magic touch :P
User avatar
zoegas
Cesiummedlem
Posts: 12268
Joined: 21 Jul 2021, 15:07

Re: Tyvärr betalartikel på SvD

Post by zoegas »

I dag kan en adhd-diagnos vara en ”superkraft”, och ångest en del av en intressant personlighet. Men det finns en tydlig gräns. Vissa psykiska sjukdomar är fortfarande tabu att prata om.
Kristina Lindh

”Kan inte säga att jag hör röster på ett sexigt sätt”

Någon som minns terapisamhället? Det var så den kallades, tidsandan runt millennieskiftet då alla känslor skulle vädras. Den sågs som kulmen på en trend som svept genom populärkulturen sedan ett par decennier och tog gestalt i tv-scener som maffiabossen Tony Sopranos regelbundna besök hos sin psykiatriker. ”’Sopranos’ har fått svenska män att gå till terapeuten”, skrev tidningarna.

Det skulle bli värre.

Eller bättre, beroende på hur man ser det.

Värre, på så sätt att traumat förvandlats till en vara. De sociala medierna har gjort ångest, depression och utbrändhet till valuta i kampen om det intressantaste jaget.

Bättre, på så sätt att tystnader bryts. De som nyss skämdes vågar tala. Om missbruk och självsvält, adhd och autism. Vinsten är allas – ett samhälle där själens sjukdomar blivit något naturligt.

Det vill säga fram till en väldigt tydlig gräns.

Vi kan kalla den galenskapens mur. Den röda linje som fortfarande finns kvar och markerar skillnaden mellan vad som går att prata om och vad som är tabu. Det handlar om de svåra psykiska tillstånden. Psykos. Schizofreni. Vissa av bipolaritetens skov.

– Folk vill inte höra om det här. De tycker att det är för hemskt.

Magnus är 65 år. För drygt ett år sedan drabbades han av en psykos. Symtomen växte fram successivt, genom en rad stressande händelser. Magnus bor i Stockholms skärgård, vid vatten förknippade med förmodad rysk närvaro. Plötsligt noterade han hantverkare som betedde sig misstänkt. Han såg bilar som var ombyggda, maskerade för att fungera i hemlig militär verksamhet.

– Jag började läsa in rysk närvaro i precis allting.

Magnus rapporterade sina iakttagelser till Säpo och Försvarsmakten. Han förstod av bemötandet i telefon att de inte tog honom på allvar.

Krigsutbrottet i Ukraina fick hans psyke att tippa över kanten. En natt, bara någon vecka efter invasionens start, upplevde Magnus att en lågflygande helikopter hovrade precis ovanför hustaket.

– Från och med då slog det slint. Nu är de här, tänkte jag. Nu landstiger ryssarna på min tomt.


Magnus skrevs via psykakuten in på en sluten avdelning. Det var barnen och sambon som såg till att han fick vård. Själv förstod han inte att han var sjuk.

Det blev totalt 17 dagar bakom psykiatrins dörrar. Ett kort gästspel i en miljö och i ett tillstånd som är många människors vardag. Ändå är det okänt land.

– Det var många högt utbildade där, säger Magnus och berättar om medpatienter som var företagare och entreprenörer med ansvar för affärsverksamhet och anställda.

Några hade, precis som han själv, drabbats av psykos. Andra var deprimerade.

I dag tar han mediciner och är hjälpt av det, liksom av de samtal han haft med en mycket lyssnande läkare.

Magnus, som egentligen heter något annat, förklarar att hans självbild har påverkats. Efter en lång karriär som först fysiker och därefter tjänsteman i it-sektorn är han nu en av dem som fått en allvarlig psykisk diagnos.

– Jag är helt öppen med vad som hänt inför dem jag känner väl. Men det är skämmigt att ha hamnat på sjukhus. Jag vill inte skylta med det offentligt, jag har ingen lust att mina gamla kolleger ska få veta det.

I sociala sammanhang ligger han lågt med sin sjukdomshistoria.

– Jag märker på min närmsta vän hur han absolut inte vill prata om det här. Andra kan reagera genom att försöka hjälpa mig att bli frisk. Psykos är inget roligt samtalsämne. Det förstör stämningen. Människor blir rädda.

Nedtystad och omtalad. De svåra psykiska diagnoserna har alltid bemötts med ett slags dubbelbottnad förfäran.

Det menar Annika Berg. Hon är docent i idéhistoria och har forskat om psykiatrins sociala och kulturella historia, bland annat i boken ”De samhällsbesvärliga: Förhandlingar om psykopati och kverulans i 1930- och 40-talens Sverige”.

– Det fanns en uppdelning förr också. Tystnaden kring psykossjukdomarna är delvis ett kvarhängande stigma, säger hon.

Att stora delar av den psykiska ohälsan blivit normaliserad i populärkultur och fikarum beror bland annat på utvecklingen och marknadsföringen av nya mediciner. I takt med att antidepressiva och andra läkemedel har utvecklats, har tillstånd som tidigare innebar svårt lidande blivit behandlingsbara.

– Därmed minskar utpekandet. Folk kan säga öppet att de tar en viss sorts mediciner eller att de går till psykolog.

För de svårare psykiatriska diagnoserna har inte samma normalisering skett, även om mycket hänt på läkemedelsfronten där också. Ett skäl kan vara nedstängningen av de stora mentalsjukhusen i slutet av 1900-talet, som innebar att kroniskt sjuka och sköra människor slussades ut till en tillvaro de sällan var rustade för.

– Den tyngre psykiska ohälsan blev synlig, men på ett sätt som snarare ökade stigmat. Den förknippas än i dag ofta med hemlösa, utslagna och drogberoende personer. Eftersom diagnoserna är omgivna av tystnad är det sällan vi vet när vi möter högfungerande personer som har psykosproblematik, säger Annika Berg.

Reaktionerna handlar också om en större osäkerhet om vad den sortens tillstånd innebär, menar hon.

– Psykossjukdomar associeras med klassisk galenskap. Ångest och depression relaterar till känslotillstånd som alla känner igen sig i. Att möta människor som man vet kan ha en annan verklighetsuppfattning skapar osäkerhet.

Precis som karaktären Tony Sopranos terapibesök speglar ångestsymtomens normalisering, är kulturen full av bilder som främmandegör tyngre diagnoser, med filmen ”Gökboet” från 1975 som klassikern på området. En genre i sig är alla de filmer som skildrar det tidiga 1900-talets mental­institutioner och som ofta befäster schablonen om dåren med stort D.

Men även här finns alternativa berättelser. ”A beautiful mind” från 2001 bygger på ekonomen och Nobelpristagaren John Forbes Nashs livsöde och visar hur schizofreni kan förenas med en framgångsrik karriär. I fjol blev danska ”Rose”, om en medelålders kvinna med schizofreni, årets största inhemska biosuccé. Huvudrollsinnehavaren Sofie Gråbøl har talande nog förklarat att det inte är en film om psykisk sjukdom. ”Det är en film om en människa”, har hon sagt.

Den som söker efter kulturens kanske tydligaste exempel på förskjutning i synen på tyngre diagnoser kan vända sig mot konstvärlden och kategorier som ”outsider art” – där bland annat konst av mental­patienter ingår. Nya museer öppnar som lyfter fram originaliteten i bilderna utan att klassa dem som ”sjuk konst”.

– De senaste decennierna har attityden till den sortens verk förändrats. De presenteras som konstnärligt värdefulla, inte bara som kuriositet, säger Annika Berg.

Museer finns i dag i bland annat Schweiz, Nederländerna, Belgien, Storbritannien och Tyskland.

– Det handlar dels om att kuratorer själva börjat samla in verk. Men också om att man återupptäckt äldre samlingar, som från början skapats med vetenskapliga motiv, av läkare, men som nu lyfts fram som intressanta ur konstperspektiv.

Givetvis har också litteraturen sina skildringar. Till de uppmärksammade hör Beate Grimsruds ”En dåre fri” från 2010, om författaren Eli som lever med psykos. Liksom Linda Boström Knausgårds ”Oktoberbarn” från 2019, där hon skildrar tillvaron som tvångsinlagd på en psykiatrisk avdelning.

Denna vår kan ännu en titel läggas till listan. ”En ensam cowgirl” heter den och är skriven av debuterande poeten Rebecca Sand, 29 år.

Texterna påbörjades när hon var inlagd för schizofreni.

– Jag var trött på att bli omskriven. Det fanns så mycket skrivet om mig i journaler som jag inte tyckte stämde med min egna bild av hur saker såg ut.

Det är sex år sedan sjukdomen bröt ut.

Rebecca Sand hade pluggat klart och hade jobb, hon skulle just köpa lägenhet tillsammans med sambon.

Allt kullkastades. Rebecca Sand blev sjukskriven och fick lämna sitt arbete. Relationen med sambon tog slut på grund av sjukdomen. Hon säger att hon fortfarande kämpar med att acceptera att livet inte blev – och aldrig kommer att bli – som hon hade tänkt.

– Det känns som jag sakta bygger upp saker igen, samtidigt finns ett underliggande hot om att det kan rasa när som helst.


Rebecca Sand har läst Linda Boström Knausgårds bok. Den har fungerat som en välbehövlig spegel, säger hon. Men mest betydelsefull har den danske författaren och poeten Bjørn Rasmussen, som har en psykossjukdom, varit.

– Det var första gången jag läste något där jag kände att det inte bara är den sjuke som skriver, utan att det sjuka fick bre ut sig och krävde att bli taget på allvar. Det inspirerade mig mycket.

Slutna forum på sociala medier har också spelat en viktig roll. Där, i vetskapen om att de som läser genomgått samma sak, kan allt sägas. Rebecca Sand beskriver känslan av att inse att ”det galna” i henne inte är unikt utan något som andra också upplever.

I den vanliga världen är det tvärtom.

– Jag har aldrig utanför vårdavdelningen träffat någon människa som sagt att de har schizofreni. Jag har aldrig sett någon välfungerande person berätta att det är en del av hens vardagliga liv.

Varför är det så?

– Det beror på reaktionerna man får när man berättar. Antingen har folk fördomar om att man kanske är våldsam och blir rädda för vad som kan hända. Eller så ifrågasätter de, ”vadå, det går ju jättebra för dig, du kan inte vara särskilt sjuk”.

Som nyinsjuknad fick Rebecca Sand gå en gruppkurs för att minska självstigma. Till uppgifterna hörde att berätta om sin sjukdom för människor man mötte. Rebecca Sand märkte snabbt att det inte funkar.

I stället sparar hon orden till skrivandet. Den nya boken skildrar dagarna som patient, Rebecca Sand har både varit tvångsinlagd och inlagd på eget initiativ. Den beskriver också livet utanför sjukhuset.

Vad är skillnaden mellan att prata och skriva om psykisk ohälsa?

– När jag skriver kan jag få ur mig vad jag känner utan att behöva ta emot någon annans reaktion. Min faster tog med sig min bok till en anhöriggrupp. Hon menade att det kan ge hopp att läsa om hur någon med min diagnos kan leva det liv jag gör och skriva om det. Jag hoppas att boken tas emot på det sättet.

Däremot tror hon inte att attityden till psykossjukdomar kommer ändras i första taget.

– Att säga att jag hör röster på ett roligt eller sexigt sätt, det går bara inte. En psykos är jättesvår för andra att sätta sig in i.

Så länge ingen vågar tala om de svåra diagnoserna fortsätter de vara inbäddade i tystnad. Och så länge de fortsätter vara inbäddade i tystnad är det ingen som vågar tala.

En av dem som både illustrerar och försöker bryta tystnadens moment 22 är Oskar Bergek. Det är sex år sedan han insjuknade i schizofreni, han var då sjutton år. I dag jobbar han deltid på en gymkedja. Hans läkare brukar säga att han är ”frisk i sin sjukdom”.
Oskar Bergek insjuknade i schizofreni i tonåren. För honom är det fortfarande känsligt att berätta om sin exakta diagnos.

Oskar Bergek är aktiv i RSMH, riksförbundet för social och mental hälsa. Han har föreläst ett par gånger för elever på en skola.

– Det är någonting jag vill göra mer. Jag känner att jag vill sprida det som hänt mig.

Men det är sällan han pratar offentligt om den exakta diagnosen.

– Det är få som går ut med sin schizofreni, jag känner ”varför ska jag vara den första?”. Jag kommer säkert berätta mer om diagnosen i framtiden men just nu är det lättare att prata om psykossjukdomar mer allmänt.

Om någon frågar varför han jobbar deltid svarar han att det beror på att han är psykiskt sjuk.

– Jag upplever att ju mer jag pratar om det, desto bättre känns det.

Även Oskar Bergek har hittat exempel i kulturen att identifiera sig med. Som Yung Lean, rapartist med diagnosticerad bipolaritet. I intervjuer har artisten berättat om hur de svåraste skoven ser ut, de som innebär att han tappar verklighets­uppfattning. Yung Lean har förklarat hur det känns att vara övertygad om att skyttar befinner sig på närliggande tak, utrustade med skarpladdade vapen.

Oskar Bergek tycker att artistens sjukdoms­beskrivning är bra.

– Psykotiska tillstånd innebär att den sjuke hör och ser sådant som inte finns. Man får svårt att lita på sin egen hjärna. Det är därför psykosen kan upplevas som omskakande, man ställs inför ett slags tillitsbrist inför sig själv.


Själv har Oskar Bergek varit med om stunder då han upplevt att hela världen förvandlas till Lego. I sitt huvud kan han höra folk prata. Röster kan viska hans namn. Ibland ser han människor som inte finns, eller demoner. Till symtomen hör också paranoia, känslan av att andra är ute efter honom.

– I början var jag rädd men i dag har jag lärt mig hantera min sjukdom. Jag vet hur jag ska ta hand om mig själv för att må bättre. Att jag ska undvika stress, droger och alkohol. Jag har en positiv framtidsbild.

Är det kulturen som går före? Kommer konsten och litteraturen öppna dörrarna för en mer normaliserad syn även på psykos­sjukdomar, precis som tv-karaktären Tony Soprano fick svenska män att börja gå i terapi?

Historien lär oss att relationen mellan människa och kultur är en ömsesidig dans och att själens sjukdomar, liksom synen på dem, står i direktkontakt med den omgivande samtiden.

– Det som utmärker psykiatriska diagnoser och beteckningar är att de notoriskt ändrats över tid, säger idéhistorikern Annika Berg.

Det gäller även omgivningens attityd. Senast i raden av psykiska diagnoser som börjar avstigmatiseras är bipolaritet, menar hon. På senare år har det blivit möjligt att prata om sjukdomen på ett sätt som man inte gjorde förr.

I konsten och kulturen finns de som har som uttalat ärende att förändra samtalsklimatet. Dit hör regissören Suzanne Osten, som med ”Flickan, mamman och demonerna” ville få publiken att våga prata om den psykiska ohälsans skam och lidande. Filmen, som kom 2016, bygger på hennes egen uppväxt med en schizofren mamma.
Annika Berg, docent och universitetslektor i idéhistoria vid Stockholms universitet.


Annika Berg har i sin forskning försökt komma åt gårdagens patientperspektiv. Vittnesbörd från en tid utan Instagram och sjukdomsbloggar.

Hon har här särskilt studerat klagobrev från patienter. Samtidigt som sinnessjukvården byggdes ut under mellankrigstiden blev det möjligt att som patient inlämna klagan om man tyckte att man blivit inspärrad på felaktiga grunder. Var fjärde månad var myndigheterna enligt lag tvungna att utreda klagomålen.

– I breven gestaltas många olika tillstånd. En del patienter hade psykotiska symtom, andra inte. De som skrev gjorde det oftast för att de inte ansåg sig vara sjuka och menade att de borde bli utskrivna. Breven präglas av en förhandlingssituation gentemot läkare och myndigheter, men som läsare får man ändå en känsla för deras självbild. Tydligt är att det förr fanns lika många termer för psykisk ohälsa som nu, även om de delvis var annorlunda.

I går och i dag. Tidsandans påverkan på kontraktet för vad som är talbart är beskriven och beforskad.

Men tiden spelar också roll ur ett helt annat perspektiv. Det handlar om vårt behov av säkerhetsavstånd till skörhetens nu.

Den psykiska ohälsa som vi låter ta plats i offentligheten ska helst vara ett passerat kapitel. Sommar i P1 är det stående exemplet på hur sårbarheten redigeras till framgångsfaktor. Det som alls gör den transformationen möjlig är det faktum att sårbarheten blivit historia. Skilsmässan, ätstörningen, livskrisen är något som övervunnits.



– Det är intressant att fundera över. Krävs det ett slags lyckligt slut för att vi ska kunna ta till oss berättelser om psykisk ohälsa? Få uttalar sig inifrån psykosen, och även de som skriver skönlitterärt gör det ofta under perioder när de mår bättre, säger Annika Berg.

Så länge de tyngre psykiska diagnoserna är förknippade med oförutsägbarhet är det helt enkelt svårt att visa upp dem som ett smycke runt halsen; när som helst kan de brisera i ett ofiltrerat nu.

På det kan bara en sak ändra, nämligen ett samhälle som bejakar sårbarheten som pågående tillstånd.

Och dit har vi en bit att gå.
User avatar
zoegas
Cesiummedlem
Posts: 12268
Joined: 21 Jul 2021, 15:07

Re: Tyvärr betalartikel på SvD

Post by zoegas »

Varsågod. Där är hela artikeln,
Klankedinken
Guldmedlem
Posts: 10305
Joined: 19 Jul 2021, 18:04

Re: Tyvärr betalartikel på SvD

Post by Klankedinken »

Nu kommer copyright polisen!
Post Reply