Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Har haft negativa symtom sedan jag insjuknade. Vad det verkar som så försvinner de aldrig, utan det är något jag har fått lära mig att leva med. Det känns normaliserat för mig nu, det har gått snart 8 år med schizofreni.

Jag är alltså inte i remission när det kommer till negativa symtom och kognition, men är det när det kommer till hallucinationer och vanföreställningar.

Har blivit så van att leva med schizofreni och det känns typ som att jag alltid haft denna sjukdom. Man lär sig att leva med det

Det kan hjälpa med medicinbyte och så. Abilify? Vissa blir rastlösa som fan, andra får mer funktion. Samma det finns massor med sorters antidepressiva

Negativa symtom blir bättre med tiden.

Det vänder vid 40. Men då är allt för sent.

Jag är 70+ och har fortfarande nöje av livet. Efter 50 har det varit mina bästa år.

Samtidigt som du fick kontakt med mig

zoegas wrote: ↑03 Nov 2023, 15:39 Samtidigt som du fick kontakt med mig

Grädde på moset!

Geta wrote: ↑03 Nov 2023, 15:50

zoegas wrote: ↑03 Nov 2023, 15:39 Samtidigt som du fick kontakt med mig

Grädde på moset!

Truffle butter!

Min psykos är kronisk och kommer tillbaka om jag slutar med medicinen. Jag har främst haft positiva symtom och är högfungerande i remission. Är livrädd för att få ett skov igen och eftersom att mina psykoser är stressutlösta är det av yttersta vikt att undvika det. Jag tror att en bidragande orsak till att så få kan reparera sig själv efter psykos är isolering. Jag har varit i en miljö där jag kunnat återhämta mig socialt och det gör att jag mår mycket bättre. Dessutom är jag på rätt väg med arbete i sikt. Efter arbetsträningen hoppas jag att så småningom kunna landa ett arbete, även om det skulle vara på deltid. Jag har förlikat mig med min situation. Jag har medvind nu.

Glädjande att höra Nobel, du verkar vara på rätt spår!

Tack Leakim97! Antar att du levt med schizofreni sedan ung ålder. Det måste vara jobbigt. Jag insjuknade vid 24, så hann ändå med att leva livet innan sjukdomen slog till. Men såhär i efterhand förstår jag att sjukdomen inte kom från bar himmel. Jag hade ett psykotiskt skov som varade i en månad ungefär när jag var barn. Trodde att jag var döende i sjukdom. Eller, vet inte om hypokondri räknas som psykos. Det var i alla fall en fast övertygelse om att jag levde med massa sjukdomar och snart skulle dö. Det försvann sen och jag levde ett normalt liv fram tills jag 18. Då började förföljelsetankarna ta form, men de var fortfarande under kontroll och påverkade inte min vardag särskilt mycket, utan mest under perioder då jag var stressad. Sedan kom den permanenta psykosen vid 24.