Jojo, det är min huvuddiagnos, den fick jag när jag var 25 år, år 2005. Jag var lite märklig som barn, ibland bråkig o udda, det har framför allt min mamma sagt. När jag fick diagnosen så sa hon att det förklarar allt. Hon är (var) själv kurator.
Paranoian har utretts o misstänkts vara schizofreni, Kluster A-störning o säkert nått mer. Sen korta perioder har varit i det närmaste, eller på riktigt psykotisk, alltså tappat all kontakt med verkligheten. Senast var 2016, så det är ju sällan. Det är satt schizoaffektivt syndrom, men är osäker på om dem tagit bort den igen. Bidiagnos är även recidiverande depression, medelsvår episod. Hursomhelst tar Invegan bort ca 60% av paranoian, så jag känner det här otäcka tillståndet hela tiden, jag skulle vilja ha nått som tar bort den helt. Har provat nästan alla o det är bara Haldol, Risperdal o Invega som har nån form av verkan mot det.
Men jag har haft Haldol länge, innan Invega, så det var längesen jag var helt utan, men under skoltiden kom det, tillsammans med (eller om det var paranoian som utlöste det?) svår depression o så det här med sociala fobin, det kanske var ett symtom på det andra o vara tvärtom, att jag hade paranoida drag som jag fick social fobi av? Drog mig undan allt o alla. Mitt värsta minne är dagen då vi tog studenten... Det som ska vara en av de lyckligaste dagarna i livet. Jag får ångest o flashbacks när jag hör folk sjunga om studenten. Särskilt här i Ängelholm. En stor folksamling som stod o välkomnade en ut från skolan, jag var så rädd... O då menar jag inte bara för folksamlingen. Sen levde jag tillbakadragen i ca 15 år, men med tiden har det blivit bättre!
