Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag har en kompis som skurit sig på armarna, men han har inte så förskräckligt med ärr. Han har som tur är slutat med det. Han försökte även ta livet av sig med tabletter en gång, men han sov bara extra länge. Jag har sett kvinnor som självskadat och hela armarna är fyllda med ärr. Självskadar du eller har gjort det?

Nja, inte regelbundet självskadat. Däremot har jag överdoserat Theralen en gång så jag fick åka ambulans till akuten. Och Stesolid två gånger, varav ena gången polisbil till akuten.

När jag var ung (22 år) mådde jag riktigt dåligt. Var paranoid och deprimerad. Då kändes allt meningslöst så jag brydde mig inte om jag skulle bli en grönsak av att blanda Imovane med alkohol.

Just det, jag skar mig i benet en gång under psykos. Cirka 50 sår, räknade inte, men det var många. Som tur var blev de inte infekterade! Kan ha berott på att jag hällde läkarsprit på dem när jag var klar. När såren läkt och började bli ärr köpte jag en salva som blekte ärren. Den funkade bra, faktiskt! Mina ärr syns bara lite.

Nej, jag har inte skurit mig eller gjort självmordsförsök. Självskadan jag gjort är att jag åt till mig övervikt, när jag blev vrålhungrig av medicinen. Resultatet är att jag idag har diabetes2 och artros i ett knä.

Jag självskadade under 3 veckor för 21 år sen. Skyhög ångest trots benso och öl. Jag blev sjuk I november 1998 och sen jobbade jag ett år. Det var då efter ett år som självskadorna kom in i bilden, som sagt under en 3 veckors period. Skar mig ganska mycket på ena armen och har massor av fula ärr. Jag skäms över det i vissa sammanhang och önskar att det var ogjort. 3 veckor med självskador och ärr för resten av livet. Ser inget vidare ut.

Jag har gjort, har massa ärr på armarna.

Har sett långa ärr på armarna på en tjej, med längsgående ärr på bägge armarna, tyckte det var skrämmande. En gång stod jag med kökskniven och skulle hugga mig i magen. Då hörde jag, kris ta leg/Lägg jag högg mig två gånger i låret. Ärren om det syns fortfarande lyste vita långt efteråt. Sedan direkt efter lade jag mig i badkaret. Rött av blod. Jag gick upp och det slutade blöda.

En annan gång var efter jag försökte sluta röka, hörde inom mig en vad jag tyckte en 8 årig flicka som sade cigarrett, cigarrett och höll på så under en månad. Sedan gick jag tvärs över korridoren in i rökrummet och bad om en cigarrett, fick svaret, du röker ju inte?!! Jo, jag fick en cigarrett rökte den och för att straffa mig fimpade jag den i handflatan. Fick brännblåsa.

Nisse,

Usch, vad hemskt!
Kram!

Tack för klappen på huvudet!

Nisse,

Det var inte så jag menade. Självskadebeteende är hemskt, hoppas verkligen att ingen av oss trillar dit igen!

Jag bryr mig inte så mycket om mina ärr till vardags. Men nu har jag och farsan börjat vara med på veteranorienteringar. Där är folk som jag inte träffat på 35 år eller mer. Det är ju kul i sig. Men det känns som ett så förbjudet gäng att ha självskadat i. Så där skäms jag för vad jag gjort och för mina ärr. Det är djupt pinigt. Psykisk ohälsa funkar för mig i det sammanhanget. Det är så vanligt. Men att ha ärrat sig själv....och vara i det sammanhanget, nej det känns fel. Jag vet inte varför, men det är ett så skötsamt och hälsosamt gäng. Jag vill verkligen inte skylta med mina ärr där. Jag kommer nog inte vara med på några orienteringar framigenom, farsan får åka själv - det är hans kompisar och i hans ålder. Men vi golfsr med en av dem. På golfbanan kommer jag INTE kunna undvika att gå I kortärmat. Det känns jobbigt. Jag vill inte ha tycka synd om och inte dömande. Jsg vill inte vara en geek.

Har klarat mig undan självskadebeteende.

Går man verkligen i kortärmat under orientering? Kan man inte få orienteringssjuka då?