Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Ja exakt

I min familj har det varit premierat att man ska kunna försvara sig med tal.. De är lite konstigt och jag har fått lära mig att säga andra saker och inte bara defensivt.

Mycket konfliktsnack så att säga!

I min familj har det varit locket på. Det har pyrt under ytan.

Känner mig igen i ditt första inlägg Nobel. Efter insjuknandet tystare (men det har ändå blivit bättre igen), men framförallt att hitta rätt ord är svårt ibland, ännu mer på engelska. Och att jag ibland börjar en mening och halvägs inte kom ihåg vad jag ville säga.

Nobel wrote: ↑28 Jun 2021, 19:10 Har er språkliga förmåga förändrats innan eller efter insjuknandet? Eller är den densamma som innan?

För mig har den förändrats på olika sätt. Är tystare av mig, har svårare att hitta ord. Speciellt på engelska vilket är mitt arbetsspråk. Känner mig så dum ibland när jag inte ens kan tala eller skriva ordentligt och bli förstådd.

Nja, jag var med i Domkyrkoförsamlingen efter jag insjuknat och jag var då med i församlingshemmet tvärs över gatan i något för unga vuxna på vinden där vi hade hela vinden för oss själva med bla kök. Det kallades Jesu vänner och jag vägde varje ord karat för karat innan jag sade något. De väntade ut mig och de sade, vi är glada att höra din röst...

Vet inte vad de menade med det? Nu för tiden pratar jag ihjäl folk, tror de flyr mig då jag utan vidare kan hålla en monolog i 3 timmar.

Politiker som jobb?!! Nej, skulle inte klara det. Men om det är något som hänt och där är folk som pratar om det som hänt och något är uppenbart snedvridet skulle jag absolut säga min mening och tror mig om att få folk med mig.Politiker skulle säga uppviglare om mig.

Jag är en verbal person men trivs mest med att skriva. I mina tidiga vuxenår hade jag en period på sex år där allt klaffade. Jag betraktades som en smart och rolig individ och hade massor av vänner. Men allt tog ett abrupt slut 1980 när sjukdomen slog till, jag var då 25 år. Alla undrade vad som hänt mig, vännerna dröp av en efter en. Mitt språk förändrades och blev mer inåtvänt, förlorade förmågan att vara kvick och träffsäker. Jag fjärmade mig från det sociala livet och skrev låtar och prosa borta i gillestugan jag bodde i. Men gradvis har mitt språk återvänt och jag har inga svårigheter att prata med okända människor.

Har svårt att uttrycka mig verbalt sedan 1977 - 1978. 1981 blev jag autistisk på allvar. Skriva går mycket bättre!

Fast autism är något man föds med.

Är du autistisk krokus?

Pratar mer nuförtiden.

Jag lärde mig prata, när jag gick i psykoterapi som trettioåring.

Jag med fast jag var kring 20... Jag var alltså tidigare i utvecklingen än dig Geta!