Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Varför är det så svårt numer? Jag minns när jag var ung och frisk, jag hade inte svårt att konversera. Men nu har jag det. Tycker det bara blir värre och värre. På festen var en kusin till mig. Hon har nån sorts mentalt handikapp och jobbar på Samhall. Jag satt bredvid henne under middagen och mitt emot mig satt en kille som tyckte jag var svårkonverserad, det märktes tydligt det. Men det är inte med vilje. Jag önskar att jag kunde prata på och passa in.

Vid ovana är det nog lätt hänt att man utvecklar mer eller mindre social fobi/ångest.

Eller menar du mer att det är svårt att hitta på samtalsämnen?

Ja snarare menar jag att det är svårt att hitta lämpliga samtalsämnen. Sen svarar jag så kortfattat. Om någon ställer en fråga till mig så svarar jag på den, men jag breder inte ut mig.

När jag var yngre (ca 22) gick jag i KBT. Terapeuten var rätt bra faktiskt, men dyr. Hur som helst sa hon att jag skulle visa mig nyfiken på andra människor. Ställa öppna frågor, få dem att berätta mer. Detta kräver väl att man faktiskt är intresserad av dem och vad de har att säga.

För att konversera framgångsrikt krävs att man känner sig intresserad av att gå in i en konversation med någon/några. Om man inte har lust att konversera så blir det lätt lite korthuggna svar och tråkiga ytligheter.
Så ser problemet ut för mig i.a.f. Jag saknar ofta äkta engagemang och motivation till att konversera.

Kloppe wrote: ↑23 Jul 2021, 18:07 För att konversera framgångsrikt krävs att man känner sig intresserad av att gå in i en konversation med någon/några. Om man inte har lust att konversera så blir det lätt lite korthuggna svar och tråkiga ytligheter.
Så ser problemet ut för mig i.a.f. Jag saknar ofta äkta engagemang och motivation till att konversera.

Ja det är nog så det ser ut i mitt fall också. Motivationen saknas. Blev lite deppig åt det efter 50- årsfesten jag var på. Satt mitt emot en man som säkert var trevlig och jätteintressant men jag hade inget att säga tyckte jag.
Trist.

Det är lite tråkigt när det blir så. Man kan ju undra varför man tappar lusten att konversera med folk?

Ja det undrar jag med

Jag har svårt att konversera. Vet ej vad jag ska säga. Har inte riktig social fobi. Folk är bara jobbiga.

Innan jag fick psykos 2009 kunde jag det. Hålla en konversation flytande.

Jag hade en boendestödjare som var psykologstudent.. Trodde vi skulle ha jättemycket att prata om men jag kände mig bara dum och i vägen..

Klankedinken wrote: ↑24 Jul 2021, 06:11 Jag hade en boendestödjare som var psykologstudent.. Trodde vi skulle ha jättemycket att prata om men jag kände mig bara dum och i vägen..

Boendestöd gör sitt och ingen psykoanalys då?? Förstår densamme! Han, eller hon är inte färdigutbildad än!

Det var mest konstigt bara.. hon kunde massa teorier men jag kände ingen tillit..