Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Koi wrote: ↑24 Jul 2021, 00:00 Jag har svårt att konversera. Vet ej vad jag ska säga. Har inte riktig social fobi. Folk är bara jobbiga.

Innan jag fick psykos 2009 kunde jag det. Hålla en konversation flytande.

Samma sak för mig. Jag var väldigt social innan sjukdomen. Hade inga som helst problem att konversera. Nu undrar jag om sjukdomen försört den delen av hjärnan på mig, som kunde konversera.

Har aldrig kunnat prata. Det har blivit lite bättre på gamla dar.

För mig går det upp och ner med pratförmågan. Periodvis i mitt liv har jag pratat mycket och periodvis har jag knappt pratat något alls. Pratar mer nu än under de åren jag gick min utbildning då jag inte pratade alls när det inte var absolut nödvändigt. Men jag KUNDE prata, och göra mig förstådd. Jag klarade ju min utbildning med muntliga praktiska examinationer och redovisningar. Några år därefter pratade jag inte heller, ingen var ändå intresserad av att lyssna. Vem vill lyssna på en galning? När jag kom till målarverksamheten började jag prata igen, inget var för litet för att prata om - det var bra och funkade för mig. Sen pratade jag rätt mycket i ett par år eller iallafall var jag obrydd. Nu pratar jag lite mindre igen men GÖR mer. Har inte så stort behov av att prata. Igen. Det liksom kommer och går. Nu har jag inte så mycket att prata om. Mår bra. Behöver inte prata om den psykiska ohälsan jag har liksom pratat av mig.

Får höra på jobbet att jag pratar lite. Men det är ändå betydligt mer än förr.

Jag har inte svårare att prata nu jämfört med innan jag insjuknade. Fast när en kompis ringer är det mest han som pratar och jag svarar ja eller nej.

Har jobbat bort mitt autistiska jag, numera går det ganska lätt att prata med folk. Minns under åttiotalet då jag inte sa ett ord, utom några få klantiga ord till vårdpersonalen. Mitt enda sätt att visa missnöje var att bli elak och skrika av ilska. Hemskt!

Jag pratar med de flesta besökare på mötesplatsen och det går bra.

Jo, jag pratar med både personal o deltagare på min dagliga sysselsättning.

Är väldigt öppen på fester o sånt med närmsta vännerna.

Är jätteblyg o tystlåten när det börjar gå över i kärlek eller liknande med tjejer.

Jag var blyg som barn, utåtriktad som tonåring, men nu är jag inåtriktad igen. Cirkeln är sluten.

Har alltid varit försjunken i mina egna tankar och haft problem med att hålla kontakt med verkligheten. Ibland kan jag sakna bra förmåga till att konversera, önskar att jag var bättre på det.