Page 12 of 14
Re: Så lugnar jag mig
Posted: 21 Nov 2021, 14:18
by Klankedinken
amandara wrote: ↑21 Nov 2021, 14:08
Klankedinken wrote: ↑21 Nov 2021, 10:48
Tror att schizofrena är för känsliga för att motionera i grupp.. Kanske träna med en coach om det går..
Varför skulle det vara på det viset? Schizofrena är människor som alla andra. Det finns soft pass att börja med.
Menar att det blir en uppförsbacke om det är mycket främlingar.. Lindras om man har medicin förstås men inte så mycket att det inte blir ett extra hinder.. Flera här vittnar om att det är jobbigt med socialt umgänge!
Re: Så lugnar jag mig
Posted: 21 Nov 2021, 16:54
by amandara
Jo men schizofreni = social fobi är inte sant. Det finns så många olika människor. Det är många människor som går på friskis och tränar, på olika sätt. Vi beblandar och med resten av mängden. Friskus är välkomnande och inkluderande.
Re: Så lugnar jag mig
Posted: 21 Nov 2021, 16:59
by Klankedinken
En läkare sa till mig att paranoid schizofreni var som social fobi gånger tusen.
Re: Så lugnar jag mig
Posted: 21 Nov 2021, 17:05
by amandara
Jaha. Paranoia är för mig skräck för att bli mördad, mm. Men inte ALLA vill mörda mig eller driva mig till självmord. Jag blir mer social när jag är sjuk, men jag har en bipolär komponent i min schizoaffektiva diagnos. Jag vill bara inte sätta upp hinder eller att folk ska tänka nä träning är inte för mig. Träning är för ALLA precis. Människor runtomkring en kommer man sldrig ifrån. Det klarar man. Så fort man sticker ut näsan är där massa främmande människor. Vi är med människor hela tiden, gymmet är inget annorlunda. Eller vilken träningsform man än väljer. Man ska inte låta sig begränsas.
Re: Så lugnar jag mig
Posted: 21 Nov 2021, 17:05
by Krokus
Social fobi är väl oftast en tilläggsdiagnos till andra psykiatriska diagnoser. Därmed inte sagt att alla med exempelvis schizofreni har social fobi.
Re: Så lugnar jag mig
Posted: 21 Nov 2021, 17:15
by Klankedinken
Krokus wrote: ↑21 Nov 2021, 17:05
Social fobi är väl oftast en tilläggsdiagnos till andra psykiatriska diagnoser. Därmed inte sagt att alla med exempelvis schizofreni har social fobi.
Rent teoretiskt ja men rädsla för människor är gemensamt, det ser bara lite olika ut. Paranoia är ju större och psykotiskt medans social fobi är mer som att man ska göra bort sig om man är social.
Att prata med främlingar är väldigt svårt, när folk pratar om sin sociala fobi så finns det två komponenter: hur fobin ser ut idag och orsaken till hur den uppkom.
kanske.
Re: Så lugnar jag mig
Posted: 04 Jul 2022, 19:30
by Cosmos
amandara wrote: ↑15 Oct 2021, 19:46
Att gå rakt genom smärta. Samma samma. Smärtan/ångesten är där oavsett vad man tycker om det. Man gör allt man kan för att lindra. Ibland går det och ibland inte. Smärta är en plågsam känsla, det vet alla - ångest är oxå en plågsam känsla. Jag förstår överhuvudtaget inte vad ni menar med att gå rakt genom ångesten. Den är där, vare sig man vill eller inte oavsett vad man gör eller inte. Det är bara att tugga i sig. Ni som säger: gå rakt genom ångesten - var det länge sen ni hade ångest? Det känns inte som att ni har minnen av hur jävlig ångesten kan vara.
Så känner jag också. Den förintande ångesten är inget man kan vila sig ur eller "gå rakt igenom". Ångest kan sitta i hur länge som helst och man blir tvungen att bedöva och punktera den med psykmedicin av olika slag. När jag hade mina jävligaste ångestattacker sprang jag ut på gatorna för att bli överkörd. Medvetslöshet och död tog kål på ångesten. När jag slutligen blev inlagd eftersom jag var en fara för mig själv, fick jag Librium (gammal benzo) intravenöst. I två veckor var jag så neddrogad att jag inte minns något från avdelningen. Året var 1980 och livet kom att ta en helst annan riktning än jag hade planerat.
Re: Så lugnar jag mig
Posted: 04 Jul 2022, 19:33
by amandara
Cosmos wrote: ↑04 Jul 2022, 19:30
amandara wrote: ↑15 Oct 2021, 19:46
Att gå rakt genom smärta. Samma samma. Smärtan/ångesten är där oavsett vad man tycker om det. Man gör allt man kan för att lindra. Ibland går det och ibland inte. Smärta är en plågsam känsla, det vet alla - ångest är oxå en plågsam känsla. Jag förstår överhuvudtaget inte vad ni menar med att gå rakt genom ångesten. Den är där, vare sig man vill eller inte oavsett vad man gör eller inte. Det är bara att tugga i sig. Ni som säger: gå rakt genom ångesten - var det länge sen ni hade ångest? Det känns inte som att ni har minnen av hur jävlig ångesten kan vara.
Så känner jag också. Den förintande ångesten är inget man kan vila sig ur eller "gå rakt igenom". Ångest kan sitta i hur länge som helst och man blir tvungen att bedöva och punktera den med psykmedicin av olika slag. När jag hade mina jävligaste ångestattacker sprang jag ut på gatorna för att bli överkörd. Medvetslöshet och död tog kål på ångesten. När jag slutligen blev inlagd eftersom jag var en fara för mig själv, fick jag Librium (gammal benzo) intravenöst. I två veckor var jag så neddrogad att jag inte minns något från avdelningen. Året var 1980 och livet kom att ta en helst annan riktning än jag hade planerat.
Ja ångest är farlig, den skördar liv.
Re: Så lugnar jag mig
Posted: 04 Jul 2022, 19:34
by Geta
Jag har gått rakt igenom ångesten. Den klingar av efter ett tag.
Nissegossen går också rakt igenom ångesten.
Re: Så lugnar jag mig
Posted: 04 Jul 2022, 20:03
by Cosmos
Suck, ni som säger så har inte haft tillräckligt mycket ångest. Skulle ni det hade ni förstått. Sedan har vi en annan variant: När jag får panikångest går jag och lägger mig i fosterställning. Eller något sådant.
Men ångest ser olika ut från individ till individ, vilket vi tydligt ser här. Men att ta det hela lite gäspigt och lätthanterbart är ju lite som att säga att "när jag upplever att jag är förföljd och attackerad av Gestapo låter jag bara känslan gå igenom det för att sedan släppa taget." T ex.
Re: Så lugnar jag mig
Posted: 04 Jul 2022, 20:41
by Geta
Jag tror att det handlar om vad man kan härbärgera. Det handlar om
vad man har med i bagaget.
Re: Så lugnar jag mig
Posted: 04 Jul 2022, 21:01
by Cosmos
Menar du att om man på ett bra sätt kan härbärgera starka känslor får man inga symptom? Det är nog en sanning med modifikation. Om man har "bra" försvar är det inte detsamma som att härbärgera. Typen av försvar talar om för oss hur illa ställt det är. Typiskt för psykoser är försvarsmekanismer som projicering, regression och (det mycket omdiskuterade) bortträngningar.