Tillbaka till arbetslivet

[Nobel]

Jag insjuknade i schizofreni med paranoida inslag och utmattningssyndrom för ca 3 år sedan och fick samtalsterapi och Olanzapin som behandling. I början var en promenad på 5 minuter utomhus allt jag orkade och vågade. Men för varje månad som gick så klarade jag av längre promenader. 5 minuter blev till 10, till 20, till 40, till 60. Det tog månader innan antipsykotikan gjorde sitt jobb och paranoian började att lägga sig. Efter ett halvår på antipsykotika försökte vi att ta bort behandlingen då den gjorde mig kraftigt överviktig. Det slutade i ett återfall, men utan utmattning vilket tur var. Fick då Olanzapin och Aripiprazol insatt.

Arbetslös, oavslutad utbildning. Mitt liv var i kaos. Jag började gå på verksamhet och spikade bikupor och satte klisterlappar på sprayburkar i några månader. Så småningom mådde jag tillräckligt bra för att flytta och börja arbetsträna med forskning. Det gick bra, men inte lika bra som innan. Nu hade jag dragit på mig skakningar i händerna som en biverkning av medicinerna, vilket har gjort labarbete svårt. Idag har jag i varje fall provat på att återgå till min tidigare sysselsättning och börjat inse mer och mer att det inte kommer att fungera.

Så jag försöker att blicka framåt och hitta ett alternativ till forskning inom life science. Har börjat nörda in mig på programmering och ska studera programmering när mitt nuvarande kontrakt går ut. Min mor ska starta eget företag och föreslog att jag skulle kunna jobba inom företaget med bokföring och att underhålla deras hemsida. Men min första plan är att sätta mig vid skolbänken igen. Programmering är fint på det sättet att det finns möjligheter att arbeta hemifrån, vilket skulle vara en fördel med tanke på sjukdomen.

Hur har din resa tillbaka till arbetslivet sett ut?

Jag har chansat.


Våga chansa - Simsoak. Denna låten representerar bra hur resan har varit.
https://youtu.be/RCwHR8yPaIA


Låttext:

Alla människor...
Strävar efter att uppnå sina mål.
Alla har vi olika ambitioner.
Men oavsett vart vi är på väg kommer resan va lång
full av hinder och restriktioner.
Så du måste fråga dig själv... ey!
Hur säker är du på din sak?
Hur hårt är du villig att kämpa?
Ingen säger att det kommer va enkelt men om det ska hända...
Kommer det att krävas en hel del från din sida.
Det är nåt du måste genomlida.
Det kommer va jobbigt, tro mej.
Men det viktigaste är nog att:
// Våga chansa!
Om du inte provar får du aldrig veta hur det kunde ha gått.
Det kunde ha gått ey! Du måste...
Våga chansa!
Våga följa dina drömmar, gör det bästa utav tiden du fått.
Tiden du fått ey! //
Det spelar ingen roll vad de säger.
Det finns inget som kan stoppa oss nu!
Vad skulle kunna stoppa oss?
När vi river av och släpper loss ey!
Trots alla uppförsbackar i livet.
Och alla problem vi stött på.
Kommer hoppet aldrig vara uppgivet.
Fast beslutna om att det kommer att gå!
Kämpar vi vidare. Ytterligare. Varför inte kalla oss framskridare?
Fiasko-tvivlare. Äventyrare! Genomsyrade av viljan att vi klarar det. För!
Oavsett vad det är man kämpar för...
Kanske vissa kämpar till den dan de dör...
men det är bättre än att leva med vetskapen
att det kunde gått bara du provat.
Hur långt är du villig att gå?
Hur hårt är du villig att kämpa?
Ingen säger att det kommer va enkelt men om det ska hända...
Kommer det att krävas en hel del från din sida.
Det är nåt du måste genomlida.
Det kommer va jobbigt, tro mej.
Men det viktigaste är nog att:
Våga!
Våga! Ta dig mod, ta dig tid!
Ta dig tid! Ett nytt perspektiv... Du måste
Våga! Ta dig mod, ta dig tid!
Våga!
Ta dig tid för det kan gå som du vill...
// Våga chansa!
Om du inte provar får du aldrig veta hur det kunde ha gått.
Det kunde ha gått ey! Du måste...
Våga chansa!
Våga följa dina drömmar, gör det bästa utav tiden du fått.
Tiden du fått ey! // x2

[Geta]

Programmering låter perfekt. Då arbetar man självständigt.

Själv bet jag mig fast på arbetsmarknaden så länge som de stod ut.

[memphis]

Min syster har nyss avslutat en utbildning i programmering. Hon fick jobb direkt efter utbildningen och en ingångslön på 37 000kr! Det var bra gjort.

[Nobel]

Vet du vilken utbildning hon läste?

[memphis]

Ne j jag vet inte. Hon bor i Berlin och det var där hon studerade. Men det var en utbildning som finansierades av den tyska Arbetsförmedlingen.

[Krokus]

Hur har din resa tillbaka till arbetslivet sett ut?

När jag blev sjuk hade jag bara ett sommarjobb, men sjukskrivningen kom kanske 1 månad efter att sommarjobbet var slut. När jag blev sjukskriven hade jag börjat plugga (men gick bara på två föreläsningar och en räknestuga, sedan tog psykosen och ångesten över) och levde därför på CSN.

Ungefär 1,5 år efter psykosen blev jag tvingad (av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och min psykiater) att jobba halvtid. Detta pågick i över tre år. Ett av mina bästa beslut som jag har gjort var att säga upp mig från jobbet. Att jobba halvtid var för mycket. Jag hade ingen ork till att ha någon fritid, eller något liv överhuvudtaget. En arbetsterapeut bedömde att jag inte skulle jobba alls, just då i livet. Möjligen 25%.

Nu har jag 100% sjukersättning och har haft det sedan hösten år 2014. Däremot vill jag tillbaka till arbetslivet, men på deltid, tror att 10h/vecka är max vad jag mäktar med. I dagsläget arbetstränar jag en eftermiddag i veckan.

[Luusje]

Det började med en slags depression, innan vi flyttade hit från mitt hemland 2005. I mitt hemland hade jag utbildat mig på högskolan. Började jobba i Sverige 2006 och insjuknade 2007 i psykotisk depression. Jag jobbade heltid då. Kom tillbaka i samma jobb ganska snabbt, kanske efter tre månader i 25%, och senare 50%. Resten sjukskriven. Heltids sjukskriven feån 2009 och kom tillbaka bara för att göra ett mycket anpassat jobb på 25%. Blev av med jobbet på grund av att det inte var möjligt att anpassa mer. Samma år blev jag också utförsäkrat. Det enda jag kunde göra var att söka jobb i mitt gamla yrke, jag hade ju ingen hjälp av försäkrinhskassan. Men som ett under gick det ok att jobba med stort ansvar i ett år. Endast en period av sex veckor sjukskriven på nästan två år. Blev gravid och behövde mycket sjukskrivning på grund av illamående. I slutet av graviditeten blev jag gränspsykotisk, men direkt efter förlossningen och insatt på antipsykotikum igen mådde jag bra några månader. Men behövde också några månader sjukskrivning från föräldraledigheten (min make behövde vara hemma). Tillbaka på samma jobbi mitt riktiga yrke klarade jag inte mycket. Min psykiater ville att jag skulle få 50% sjukersättning, men det blev avslag eftersom jag inte hade prövat skyddad arbetsplats. Återigen fanns det inga möjligheter för arbetsgivaren att anpassa mer eller förflytta mig, så blev av med jobbet igen. Heltids sjukskrivning sedan 2017. Har försökt med studier på universitet på 50%, men behövde ge upp redan efter 2 månader, försökte med att mycket mindre kvalificerat jobb men blev redan så stressat av att bara skriva ner mina tider att jag också gav upp detta. Sedan gjorde jag ett försök att plugga på yrkrsgymnasiet på distans, utan att lyckas. Förra året kom jag i ett förstärkt samarbete mellan arbetsförmedlingen och försäkringskassa. Har börjat arbetsttäna för lite mer än ett år sedan. Första året på ett ställe där jag skannade gamla tidningdklipp, på grund av corona endast två gg två timmar i veckan och nu på en gård 5 gg i veckan 2 timmar om dagen. Arbete står väldigt långt från mitt yrke och ändå får jag mer besvär av att göra det där jobbet. Trivs men får symptom. Är fortfarande heltif sjukskriven. Börjar känna att jag verkligen har kämpat, hur dålig måste men bli för att få lite ro?

[Krokus]

Börjar känna att jag verkligen har kämpat, hur dålig måste men bli för att få lite ro?

Det där undrar jag också ibland. När jag var ca 23 sa Försäkringskassan att jag måste bevisa innan jag fyller 30 att jag inte kan jobba heltid. Då jobbade jag halvtid och orkade egentligen inte med ens det.

[Geta]

Det är dumt att säga upp sig på ett arbete, när man börjar må dåligt.
Då kan man bli nollad på Försäkringskassan.

[Luusje]

Börjar känna att jag verkligen har kämpat, hur dålig måste men bli för att få lite ro?

Det där undrar jag också ibland. När jag var ca 23 sa Försäkringskassan att jag måste bevisa innan jag fyller 30 att jag inte kan jobba heltid. Då jobbade jag halvtid och orkade egentligen inte med ens det.

Har du lyckats, Krokus, eller är du inye 30 än?

[Krokus]

Nä, jag är 34 och har 100% sjukersättning.