Avundsjuk på mina släktingar
Posted: 24 May 2021, 22:55
Mina släktingar har bra liv. Den ena (fjorton år yngre än jag) är arkitekt och gift med en läkare. Hans lillebror (sjutton år yngre än jag) jobbar hos sin orts största arbetsgivare. Båda har barn, men jag vet inte hur många. Mina kusiner här i stan går det bra för. Vet i och för sig bara vad den ena gör och hon har eget företag med en del anställda.
Mina syskonbarn går det bra för. Den ena har tagit ett sabbatsår, men ska börja på universitet, fast jag vet inte när. Den andra tar studenten i år och har hela livet framför sig. Min syster är gymnasielärare och tjänar rätt bra.
Kvar står jag som ett fån och stampar på samma fläck. Jag får aldrig något gjort, jag bara åldras och blir mer och mer bitter. Det är inget fel på min intelligens, jag har andra svårigheter.
Det är lätt att grotta ned sig i sin egen olycka. Mitt största problem är brist på motivation och engagemang. Jag lägger inte två strån i kors. När jag hade jobb var det på golvet, ingen chefsposition. Men jag gjorde vad jag skulle och fungerade bra både i det sociala samspelet och i min yrkesroll.
Tro fasen att man vill få till en radikal ändring. Jag skulle ändra på det mesta. Jag utbildade mig aldrig, jag skaffade aldrig familj. Tåget har gått och kvar står jag på perrongen och tittar skamset ned i backen.
Mina syskonbarn går det bra för. Den ena har tagit ett sabbatsår, men ska börja på universitet, fast jag vet inte när. Den andra tar studenten i år och har hela livet framför sig. Min syster är gymnasielärare och tjänar rätt bra.
Kvar står jag som ett fån och stampar på samma fläck. Jag får aldrig något gjort, jag bara åldras och blir mer och mer bitter. Det är inget fel på min intelligens, jag har andra svårigheter.
Det är lätt att grotta ned sig i sin egen olycka. Mitt största problem är brist på motivation och engagemang. Jag lägger inte två strån i kors. När jag hade jobb var det på golvet, ingen chefsposition. Men jag gjorde vad jag skulle och fungerade bra både i det sociala samspelet och i min yrkesroll.
Tro fasen att man vill få till en radikal ändring. Jag skulle ändra på det mesta. Jag utbildade mig aldrig, jag skaffade aldrig familj. Tåget har gått och kvar står jag på perrongen och tittar skamset ned i backen.